Jag är så lycklig nu.
Jag må jobba som en galning, sova alldeles för lite ofta dricka för mycket kaffe och spendera för mycket tid på trånga tåg. Men. Jag lär mig något nytt varje dag, växer, träffar fantastiska människor. Utvecklas och när jag får en sekund måste jag nästan nypa mig själv i armen för att ta in att jag lever i London, herregud det är ju helt fantastiskt ändå.
Jag är bara så himla motaglig mot allt att jag kommer på mig själv med att le mot främlingar på gatan. Säger thank you en gång för mycket och sjunger till låten (som jag postar nedanför) för mig själv när jag spatserar omkring.
Jag har aldrig varit så stressad i mitt liv, men det gör inget för jag är i London och allt är nytt och spännande och inget vet mitt namn men det spelar ingen jävla roll.
