Jag vet att jag bara är 19 år, och inte alls har speciellt mycket livserfarenhet än. Men på de 19 år jag faktiskt har levt så har jag ändå lärt mig, och utvecklats, en hel del. Just nu tänker jag mest på relationen till min hemstad, eller hemort kanske är ett mer passande ord. Under en ganska lång period sympatiserade jag inte med Spånga alls, faktiskt undvek jag att säga att jag bodde i Spånga när frågan kom på tal. Delvis tyckte jag att det var jobbigt med alla kommentarer som följde när jag sa att jag bodde i Spånga. "Vart är skyddsvästen", förvånade ansiktsuttryck osv.. Safe to say att folk inte alltid är allt för allmänbildade när det kommer till Stockholms förorter.
Jag brukade slingra mig ur situationen genom att säga att jag bodde i Solhem, vilket jag faktiskt gör, för att undvika att behöva förklara mig. Förklara att Spånga inte är så illa som alla tror, och att jag faktiskt kan gå på gatorna utan skyddsväst, pepparspray och ninjasvärd. Jag flyttade till Spånga när jag var fem år gammal. Flyttade från Belgien, och Bryssels, Waterloo, ett samhälle ganska långt ifrån Spånga, både när det kommer till kultur, mångfald, och löner. Det finns inga tvivel om att jag hade varit en helt annan person om min uppväxt fortsatt där. Och på många sätt är jag glad att den inte gjorde det.
Åren i Spånga har lärt mig mycket, och jag är tacksam över att jag har blivit exponerad för ett mer mångkulturellt samhälle. Jag har sett tillräckligt mycket för att veta att en röst på SD är en röst på rasism, hört tillräckligt för att förstå att problemet ligger i segregationen och utanförskapet inte i hudfärgen.
Idag åkte jag 179:an till Kista för att luncha med mamma. 179:an åker genom både Rinkeby och Tensta. Och jag skämdes när jag satt där, inte bara för att SD blev sveriges tredje största parti igår, men också för att vi har låtit det gå så långt att dessa samhällen står fullkomligt still. Samhällen där bussar är fulla mitt på dagarna för att det inte finns några jobb att gå till. Där tonårspojkar måste smita in genom bakdörren för att det inte har råd med ett sl-kort. Där människor är vilsna och platserna för få.
Jag vet inte riktigt vad jag ville få ut av dethär inlägget men en sak är säker. Frågar du mig vart jag bor idag så kommer jag att svara Spånga. Iallafall tills på söndag, då svarar jag London.
Kommentera