En dag när pappa kom hem från jobbet så var han upprörd. Han berättade att brevid honom på pendeltåget hade en pappa suttit med hans lilla dotter, hon kanske inte var mer än fem år gammal. "Pappa, pappa", hade hon sagt, "mamma säger att du får välja precis hur många veckor du vill vara med mig i sommar, hur många vill du vara med mig pappa?". Han hade inte svarat.
Det var nästan så jag ville slå honom på käften för att han nonchalerade henne på det sättet sa min pappa(det gjorde han inte såklart), men vem gör så, ignorerar ett barn som desperat kräver uppmärksamhet. När konflikten mellan föräldrarna går ut över barnet har det gått för långt. Inget barn ska få ta smällen.
Jag har många vänner vars föräldrar är skilda. Vänner som är adopterade, och släkt som spenderat sin barndom på fosterhem. Det är ett faktum att all kärlek inte håller förevigt, att de löften som sägs vid altaret rinner ut i sanden och att många barn hamnar i kläm. Ibland kanske det är för det bästa, att kärleken tar slut alltså, när det inte finns någon kvar. Men det blir betydligt svårare när ett barn, eller kanske till och med flera, är med i ekvationen.
Människan är egoistisk av naturen. En självcentrerad jävel som ibland kanske till och med behöver få en smäll på käften av en främling på ett pendeltåg. Ett uppvaknande, ett "hallå det finns faktiskt ett litet barn som behöver dig här". Ett barn som inte förstår varför hon måste byta hem varannan vecka. Varför du inte längre säger godnatt varje kväll och vem den blonda kvinnan är som tagit mammas plats i förarsätet.
Det skaver i mig, att inte alla barn får uppleva den ovillkorslösa kärlek som jag har fått av båda mina föräldrar. Att skaffa barn är trots allt ett ansvarstagande. Och föräldraskapet ingen titel som bara kan suddas ut. Faktum är att det är en titel som ska vårdas noga. En titel som innebär ett stort ansvar men en större andel glädje. En glädje som förtjänas genom att vara en god förälder. Genom att se sitt barn, och ge sitt barn den uppmärksamhet som varje unge förtjänar. Ovillkorslös kärlek. Och flera veckor varje sommar.
Kommentera