Har nu packat upp väskan och organiserat allting i små högar så kläderna är redo att packas ner igen. Lämnade rummet eller jaa, övervåningen, i tveksamt skick. Så idag har jag gjort det jag skulle ha gjort för två veckor sedan. Städat. Nu är allt prima igen, skönt!
Det slog mig hur mycket kärlek jag har till mitt hem, mitt krypin, och hur extremt viktigt det är att trivas i sin hemmamiljö. Misstolka mig inte, jag tror inte att det bara finns ett "hem" för varje människa. Men jag tror att det är viktigt att man gör den plats som ska vara ens hem för tillfället till sitt eget. Att man sätter sin personliga prägel, skapar en trygg zon. En plats där man kan slappna av.
Under mina få första dagar i London fick jag snabbt klart för mig vilken fantastisk lyx jag(vi) lever i här hemma. Skulle mitt rum, eller den övervåning i mitt hus som jag har levt i de senaste 10 åren vara en annons på tillexempel spareroom.co.uk så skulle beskrivningen troligtvis se ut ungefär såhär;
"LUXURY top floor rooom. Three rooms, one ensuite bathroom, excellent condition. Good heating, friendly neighbourhood. Quiet and peacefull interior design. Close to the city. Amazing wood-flooring throughout. Located in topnotch MANSION."
Haha, ja ni förstår. Det är en enorm jävla skillnad i standard när det kommer till boende. Och klasssystemet lever minst sagt kvar i London. Lika fantastiskt som det är för de rikaste, lika förjävligt är det för de som har det sämst ställt. Dagens visa ord =
BE GRATEFUL FOLKS!
Kommentera