Att ta på sig för stora skor tycks vara något jag är expert på, men trots det har jag alltid huvudet på skaft. Fake it untill you make it. Try untill you bleed, bleed untill you suceed. Jag vet inte varför jag söker det stora äventyret själv. Vet inte om jag flyr eller bara hoppas. Hoppas på en tillvaro lite mer sprinkled med glitter än den trygga famn som finns här hemma. Där alla dörrar är desamma, där varje mönster går i varv.
Jag älskar rutiner. Men jag hatar dem också. Det är som att jag är en paradox. Jag kan vara glad, men tänka på saker som gör mig ledsen. Kan känna mig ensam, men samtidigt vilja flytta till en stad där ingen vet mitt namn. Kan vara hur lat som helst, men när jag väl lägger manken till så lyckas jag nästan alltid. Kräva uppmärksamhet men stöta ifrån mig den när den kommer min väg. I'm a conflicted contradiction.
Det är en väldigt speciell period i mitt liv just nu. Den första riktiga chansen att välja sin egen väg. Men hur fan ska man veta att man väljer rätt när man inte har någon tidigare erfarenhet? Det är mycket som man inte vet att man inte vet, förräns det är för sent.
Kommentera